I ”Berättelsen om det osynliga barnet” får muminfamiljen ta emot den lilla flickan Ninni, som blivit osynlig. Hon vågar inte tala, leka eller ens skratta. Det enda som avslöjar var hon rör sig är en liten klocka av silver som hänger runt hennes hals. Muminfamiljen tar emot Ninni med öppna armar och behandlar henne med vänlighet. Deras varma bemötande gör att Ninni återfår sitt självförtroende och börjar synas igen. Redan nästa morgon dyker små fötter upp på trappan och därefter ett par små ben. Men dagarna går och inget ansikte syns. Ninnis näpna ansikte börjar synas först när hon vågar uttrycka sina känslor ordentligt – bli arg och skratta. Det osynliga barnet är en berättelse om hur viktigt det är att se andra och att bli sedd.